Herbos veteran tackar för sig

Ragnar Emanuelsson har engagerat sig i Herbo i 34 år. I hela 22 år som ordförande i styrelsen. Vid årstämman nu i mars tackade Ragnar för sig – men Herbo kommer han att fortsätta följa.

Ragnar tog plats i styrelsen för Herrljunga-bostäder redan 1989. Med ett så långt engagemang i bolaget har han varit med under både bra och dåliga tider. Han var också en av dem som såg till att Herrljungabostäder lyckades vända en dålig ekonomi.

– I början på 90-talet hade stiftelsen, som Herrljungabostäder var då, dålig ekonomi och många tomma lägenheter som var dåligt underhållna.
Vändningen kom under fastighetskrisen i slutet på 90-talet.

– Det byggdes alldeles för många bostäder på kort tid på 90-talet, och sedan kom lågkonjunkturen.
När kraschen kom fanns ett stort utbud av tillgängliga fastigheter.

– Vi hade knappt 400 lägenheter då, och många var inte i bra skick. Jag och Birger Sjöberg, som då var fastighetschef, fick ok från fullmäktige att förvärva fastigheter.

Vi lyckades förvärva Tommy Byggares bolag Herrljungabostäder till ett väldigt bra pris. Det gjorde att vi fick ett tillskott på 140 bra och billiga lägenheter.

Redan första året med nya bolaget redovisades en vinst. Men problemet med tomma lägenheter kvarstod.

– Det är dålig ekonomi att ha många tomma lägenheter. Men då fanns många norrmän som var intresserade av semesterlägenheter i Sverige.

– Att sälja fastigheter till norrmännen visade sig vara en bra idé. De bildade bostadsrättsföreningar och började underhålla fastigheterna och de har varit väldigt driftiga.

Att underhålla fastigheterna är det viktigaste för ett fastighetsbolag menar han.

– Vi hade alldeles för höga energikostnader en period så pengarna räckte inte till ett bra underhåll. Jag lade då fram förslaget om individuell värmemätning för hyresgästföreningen. Det är ett beslut som vi fick en del kritik för i början, men det var ett viktigt beslut.

Det är rättvist och gör att vi kan sköta vårt underhåll så bra som vi gör. Vi har 650 lägenheter att underhålla och det är viktigt att vi fortsätter med det. Ragnar har alltid trivts med styrelsearbetet i Herbo.

– Det är en väldigt bra anda i det här bolaget och ett bra samarbete, både internt och med Hyresgästföreningen.

Ragnar har länge varit engagerad politiskt och han har suttit i fullmäktige och kommunstyrelsen för centern. Han har varit gruppledare i flera mandatperioder och suttit i distriktstyrelsen.

Intresset för politik startade väldigt tidigt. Hans far och farfar hade en stor egendom och ägde ett stort antal Kreuger-aktier. Men i samband med Kreuger-kraschen på 20-talet förlorade de allt. Ragnars familj tvingades flytta och istället arrendera en liten gård.

– Jag visste ju att min far hade haft det så bra, men sedan tjänade han ingenting.

Familjen levde fattigt, och när Ragnar var 14 år förolyckades hans far i skogen med häst.

– Det var svårt för mamma att klara sig med fyra barn, så jag började arbeta redan som 16-åring på en syfabrik i Bengtsfors. Sedan följde jobb på såg, som vaktmästare på hotell och arbete på kemtvätt.

– Sedan utbildade jag mig till borrare. Det var ett jobb där man fick resa mycket. Jag fick bland annat åka till Grönland och jobba, det var väldigt spännande. Jag minns tydligt när jag första gången såg en grönländare komma paddlande i sin kajak bland isbergen.

Ragnar fick uppskov med militärtjänst för att arbeta, men när han träffade sin blivande fru Marit lockade inte längre ett arbete med så många resor.

– Jag hade bara 7-årig folkskola så försvaret var ett bra sätt att skaffa sig en bra utbildning. Försvaret var fantastiskt på den tiden. Jag gick försvarets treåriga läroverk, sedan gick jag flera befälsutbildningar.

Inom militären arbetade han bland annat i 20 år i Karlstad med att utbilda värnpliktiga. Senare utbildade han sig inom förvaltningstjänsten och de sista åren ansvarade han för ammunitionsplanering i krig och fred och säkerheten på försvarsanläggningar i västra Sverige. 1973 köpte Ragnar ett lantbruk i Mjäl-drunga.

– Min fru hade 20-30 mjölkkor där. Nu har en av våra söner tagit över gården, och jag och Marit bor i granngården.

Ragnar gick i pension när han fyllde 60 år. Med det är inget lugnt pensionärsliv han lever. Förutom styrelseuppdraget byggde han hus i Dalsland på tomten vid det lilla torp de flyttade till efter faderns bortgång.

– Jag och mina syskon köpte skogen runt så det blev samma egendom som det var då. Min äldste son hyr nu barndomstorpet och våra andra barn är ofta uppe i det nya huset.

– Jag tränar också regelbundet styrketräning och cyklar gärna när vädret tillåter. Det gäller att hålla sig i form.